Alltså aussies, förknippar de bara med massa trygghet, iallafall de jag fått förmånen att ha här, både min egna och de 5 låneaussies som passerat!
De är alltid där man själv är, direkt de händer något så finns de där, tillexempel om man är förkyld och andas konstigt, oj va jobbigt, hur är det? Undrar de och vill krypa in genom skinnet!
Jill tillexempel som var världens mest socialt undvikande hund, gick inte fram till en kotte och höll sig på långt avstånd jämt, ryggade om nån ville klappa osv, men om nån rörde mig på ett sätt som jag tyckte va obehagligt då jäääklar kunde man lita på att hon stod rakryggad för mig och personen fick minsann sig en liten tankeställare..!
Och alltid ligger de så att man känner de under fötterna, och inte en sekund behöver man känna sig ensam!
Något som jag också tyckt varit gemensamt för hundarna som varit här är att nästan aldrig behövs ord, de förstår en liksom ändå<3
Nej kärlek till dessa hundar, om man ens kunde ge de hälften av vad man får av dom! Världens bästa!